Mensen är en del av den större menscykeln. Under denna cykel påverkar kroppens hormoner livmoderslemhinnan, som förtjockas för att möjliggöra en eventuell implantation av en befruktad äggcell. Cykelns mittpunkt är när äggstocken släpper ett ägg, vilket kallas ägglossning. Ägget färdas genom äggledarna och väntar där på att bli befruktat av en spermie. Om befruktningen sker och ägget fäster i livmoderväggen, leder det till graviditet. Om befruktning inte inträffar, bryts den förtjockade livmoderslemhinnan ner och stötas ut ur kroppen i form av mens, vilket markerar slutet på en cykel och början på en ny. Menscykeln är en hel serie processer som förbereder kroppen för att släppa ett ägg och eventuellt möjliggöra befruktning, följt av menstruation om detta inte sker.
Menscykeln kan delas upp i flera olika stadier: menstruationen, follikulärfasen, ägglossningen och lutealfasen. Varje stadium har sin specifika funktion, men tillsammans är de avgörande för hela cykeln. De är beroende av varandra och styrs av en noggrant balanserad interaktion mellan hormoner och biologiska faktorer.
Follikelfasen inleds på mensens första dag och varar fram till ägglossningen, vanligtvis under 16 dagar, men denna period kan variera från person till person. Under denna fas börjar kroppen förbereda sig för ägglossningen genom att stimulera äggstockarna att börja producera folliklar. Varje follikel innehåller ett omoget ägg, och det är under denna fas som ett av dessa ägg så småningom kommer att bli dominerande och moget nog för att frigöras under ägglossningen.
En viktig del av follikelfasen är ökningen av östrogen, vilket inte bara hjälper till att mogna ägget utan även gör att livmoderslemhinnan tjocknar för att kunna ta emot ett befruktat ägg vid en eventuell graviditet. Samtidigt ökar nivåerna av follikelstimulerande hormon (FSH), som spelar en central roll i att främja folliklarnas tillväxt.
Basaltemperaturen är lägre under denna fas, och hormonella förändringar i kroppen kan även påverka hur du mår. Den ökade mängden östrogen kan ge dig mer energi, förbättrad sinnesstämning och en känsla av ökat självförtroende. När östrogennivåerna når en viss punkt, stoppar kroppen produktionen av nya folliklar, vilket gör att ett ägg är redo att frigöras vid ägglossningen. Strax innan denna process sker ökar luteiniserande hormon (LH) kraftigt, och den här toppnivån kan mätas genom ägglossningstest för att förutsäga exakt när ägglossningen kommer att ske.
Ägglossning inträffar när ett moget ägg frigörs från en äggstock, och detta sker i slutet av follikelfasen. Det händer oftast cirka två veckor efter menstruationens första dag, men tidpunkten kan variera mellan individer. I en typisk menscykel på 28 dagar sker ägglossning vanligtvis omkring dag 14. Ett (eller i vissa fall fler) ägg släpps från äggstocken och rör sig genom äggledaren. Ägget överlever i äggledaren i 12–24 timmar, och under den tiden måste det befruktas för att en graviditet ska kunna uppstå. Eftersom spermier kan överleva i kvinnans kropp i flera dagar, kan oskyddat sex innan ägglossningen leda till graviditet.
Lutealfasen är den sista delen av menscykeln och börjar efter ägglossningen, och varar fram till starten av nästa menstruation. Under denna fas omvandlas den äggblåsa som släppte ett ägg till en struktur som kallas gulkropp eller corpus luteum. Gulkroppen producerar progesteron, ett hormon som hjälper till att höja kroppstemperaturen och förbereda livmoderslemhinnan för en eventuell graviditet. Progesteronet gör att slemhinnan mjuknar och blir tjockare, vilket skapar en idealisk miljö för att ett befruktat ägg ska kunna implantera sig.
Om befruktning inte sker, minskar progesteron- och östrogennivåerna, vilket leder till att livmoderslemhinnan avstöts och menstruationen börjar. Detta markerar slutet på en cykel och början på en ny. Under de sista dagarna av lutealfasen kan många kvinnor uppleva fysiska och emotionella obehag, ofta kallade PMS. Symtomen kan inkludera allt från ömmande bröst, trötthet och migrän till humörsvängningar och hormonell akne. Vid slutet av lutealfasen, om ingen graviditet sker, sjunker progesteronnivåerna snabbt, vilket kan förvärra besvär såsom cyklisk migrän och PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom). De hormonella svängningarna påverkar inte bara kroppen fysiskt utan kan också påverka det emotionella välbefinnandet.
Under menstruationscykeln genomgår kvinnor naturliga hormonella förändringar som påverkar både deras fysiska och känslomässiga välbefinnande. De viktigaste hormonerna som styr denna cykel är östrogen, progesteron och luteiniserande hormon (LH), och deras nivåer fluktuerar för att säkerställa att kroppen är förberedd för eventuell graviditet eller, om ingen befruktning sker, att starta en ny menscykel.
Östrogen spelar en central roll i menstruationscykeln genom att stimulera tillväxten av livmoderslemhinnan och förbereda kroppen på en möjlig graviditet. Under follikelfasen, den första fasen av cykeln, ökar östrogennivåerna gradvis när äggblåsorna växer och utvecklas. Nivåerna når sin topp strax innan ägglossningen, vilket gör livmodern redo att ta emot ett befruktat ägg. Efter ägglossningen börjar östrogenproduktionen minska, vilket innebär att kroppens förberedelser för graviditet omkullkastas om befruktning inte sker.
Progesteron är ett annat viktigt hormon som spelar en avgörande roll för att upprätthålla livmoderslemhinnan under den luteala fasen (den andra fasen av cykeln). Efter ägglossningen, när gulkroppen bildas från den övergivna follikeln, börjar progesteronproduktionen för att bevara livmoderslemhinnan. Detta hormon hjälper till att skapa ett gynnsamt och stabilt miljö i livmodern för ett potentiellt befruktat ägg. Om ingen befruktning sker sjunker progesteronnivåerna, vilket gör att livmoderslemhinnan avstötas och menstruationen börjar.
Luteiniserande hormon (LH) är också kritiskt för ägglossningen och styr den sista fasen av follikelfasen. Det produceras av hypofysen och när LH-nivåerna stiger dramatiskt strax före ägglossningen, triggas äggstockarna att släppa det mogna ägget. Denna ökning av LH är ett av de bästa tecknen på att ägglossningen är på väg att ske. Efter ägglossningen sjunker LH-nivåerna snabbt, och detta hormons fluktuationer påverkar de efterföljande faserna av cykeln, vilket styr produktionen av östrogen och progesteron.
Tillsammans arbetar dessa hormoner för att säkerställa att kroppen förbereds på att ta emot ett befruktat ägg eller förbereda sig på en ny menstruationscykel om ingen befruktning inträffar. Deras fluktuationer spelar en stor roll i kvinnors välbefinnande, och små förändringar i nivåerna kan orsaka symtom som trötthet, humörsvängningar och andra fysiska reaktioner.