Bebisen trivs i magen, omgiven av fostervatten som fortsätter produceras fram till födseln. Underhudsfettet har fyllt ut huden, som nu är mindre rynkig, och kroppen är mjuk och böjlig för att underlätta förlossningen. Fontanellen gör huvudet formbart, vilket både underlättar födseln och möjliggör hjärnans tillväxt. Nu är allt redo, och förlossningen kan starta när som helst – snart får ni äntligen träffa ert barn!
Vi vet att väntan kan vara påfrestande, men det finns fördelar med en längre graviditet. Livmodertappen hinner mogna, och hormonet relaxin mjukar upp bäckenfogar, vilket kan underlätta förlossningen. Många funderar på om man kan skynda på processen själv, men det finns inga vetenskapliga bevis för att huskurer fungerar. Försök istället att vila och fokusera på ditt välmående.
Om barnmorskan bedömer att livmodertappen är redo kan en hinnsvepning göras genom en vaginal undersökning. Det innebär att barnmorskan försiktigt lossar fosterhinnan från livmoderväggen, vilket kan stimulera kroppen att producera hormoner som kan sätta igång värkarbetet. Nu blir även kontrollerna tätare för att säkerställa att barnet mår bra, och en eventuell igångsättning börjar planeras. Rutinerna skiljer sig mellan regioner, så prata med din barnmorska om vad som gäller där du bor.
Det är vanligt att gå över tiden, och det är inget att oroa sig för. Över 93 % av alla gravida som passerat vecka 40 har fött innan vecka 42. Om förlossningen behöver sättas igång sker det oftast mellan vecka 41+0 och 42+0, beroende på din och barnets hälsa.
Under väntan kan det vara fint att skriva ett brev till dig själv eller ditt barn om dina tankar, förväntningar och känslor. Det kan också hjälpa att skapa målbilder, som känslan av att hålla barnet för första gången eller att se familjen växa.
Passa på att njuta av tiden med äldre barn genom att baka, spela spel eller göra något mysigt tillsammans. Ni kan också skapa ett litet projekt, som att spela in en film om familjen och vad ni ser fram emot med det nya syskonet.
Ring alltid förlossningen om:
Det finns ingen bevisad metod för att få igång en förlossning på egen hand, men du kan fokusera på sådant som får dig att må bra. Några mindre studier visar att gravida som åt 5–7 dadlar per dag från vecka 37 oftare fick spontana förlossningar och behövde mindre värkstimulerande dropp.
Oxytocin, hormonet som skapar värkar, frisätts vid avslappning och välbefinnande. Därför kan det vara mer effektivt att vila och göra sådant du tycker om, snarare än att anstränga dig med promenader och städning.
I vissa fall behöver förlossningen startas medicinskt, till exempel vid överburen graviditet, havandeskapsförgiftning eller komplikationer. En igångsättning innebär inte nödvändigtvis en mer komplicerad förlossning, men den kan ta längre tid och kräva mer medicinsk hjälp.
Vanliga skäl till igångsättning:
På sjukhuset görs en undersökning av barnets läge och hjärtljud med CTG. Blodtryck och puls kontrolleras, och läkaren bedömer livmodertappens mognad. Förlossningen kan sedan sättas igång på olika sätt:
Det kan ta flera dagar innan förlossningen startar, och ofta behövs flera metoder i kombination. Om igångsättningen inte fungerar kan kejsarsnitt bli aktuellt.
Funderingar och frågor kan dyka upp både före och efter förlossningen. Prata med din barnmorska eller en kurator om du känner oro eller behöver stöd.
Du har rätt att vara delaktig i beslut om din vård och kan ställa frågor om behandlingsalternativ. Om du behöver tolk, hörselhjälpmedel eller annan anpassning, ska vården hjälpa dig med det.